dra mig baklänges vad jobbigt

 
inte trodde jag att det fanns så sjuka stigningar i denna stad.
första kilometern var lugn, sedan var det 2-3km rakt uppför norra berget.
vid några tillfällen trodde jag seriöst att jag skulle tuppa av, haha!
 
aldrig varit så stum efter bara 3km, kändes tungt i den stunden då jag visste att jag hade 7km kvar.
jag segade på och tog mig i mål! vilken känsla.
skulle skippat långärmat, svetten rann som en flod på ryggen, mysigt.
 
det är dessa tävlingar som ger en total genomkörare av kroppen!
 
tack för mig, imorgon väntar 11 timmar jobb och sedan direkt till fotbollsmatch.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0